Samsjuklighetsreformen
...kräver mer än nya ansvar – vården måste kunna se individens vardag
Sverige står inför ett viktigt vägskäl inom vården av personer med skadligt bruk, beroende och psykiatrisk samsjuklighet. I regeringens proposition 2025/26:251, en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd, föreslås förändringar som ska möjliggöra en mer enhetlig och sammanhållen vård. Ett centralt förslag är att regionerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård.
Det är en avgörande förändring.
Under lång tid har många individer med beroendeproblematik och psykisk ohälsa riskerat att hamna mellan stolarna. Den som samtidigt lever med alkoholproblematik, narkotikabruk, läkemedelsberoende, spelproblematik, ångest, depression eller annan psykiatrisk diagnos möter ofta flera delar av välfärdssystemet. Regionen, kommunen, socialtjänsten, beroendevården, psykiatrin, primärvården, behandlingshem och närstående kan alla vara involverade.
Alla kan ha en del av bilden. Men alltför ofta saknas den sammanhållna överblicken.Propositionen pekar i rätt riktning. Men om reformen ska få verklig effekt behöver regionerna inte bara organisera vården annorlunda. De behöver också bättre förutsättningar att följa individens utveckling mellan vårdtillfällen.
Regionernas ansvar kräver bättre uppföljning
När regionerna får en tydligare roll i att samordna vård vid skadligt bruk, beroende och psykiatrisk samsjuklighet ökar också behovet av fungerande informationsflöden.
Samordning kan inte enbart bygga på möten, remisser, manuella avstämningar och historisk dokumentation. För att skapa en sammanhållen vårdkedja behövs också strukturerad information om vad som faktiskt sker i individens vardag.
Det är ofta där de avgörande signalerna finns.
Återfall sker mellan vårdkontakter.
Craving uppstår mellan behandlingssamtal.
Spelimpulser, oro, sömnproblem, utebliven följsamhet och riskbeteenden utvecklas ofta innan de syns i nästa journalanteckning.
Stabilitet, nykterhet, fungerande rutiner och förbättrat mående behöver också kunna följas över tid.
Om regionerna ska kunna ta ett mer sammanhållet ansvar för målgruppen behöver vården bättre kunna se dessa mönster.
Vardagen syns sällan i journalen
Journalen är central för vårdens dokumentation, bedömningar och beslut. Men journalen är inte alltid byggd för att löpande spegla individens vardag mellan vårdtillfällen.
Det skapar ett glapp.
För personer med skadligt bruk, beroende och samsjuklighet kan just detta glapp vara avgörande. När vården saknar strukturerad och realtidsnära information riskerar insatser att komma för sent. Behandlare får ofta veta vad som har hänt först efteråt, snarare än att tidigt kunna se riskmönster och agera förebyggande.
En sammanhållen vård kräver därför mer än en sammanhållen ansvarsfördelning. Den kräver också en sammanhållen uppföljning.
Proposition 2025/26:251 skapar ett genomförandefönster
Regeringens proposition innebär att frågan nu rör sig från utredning till genomförande. Med föreslaget ikraftträdande den 1 juli 2027 finns ett tydligt fönster under 2026 och 2027 för regionerna att pröva, utvärdera och etablera nya arbetssätt.
Detta är rätt tidpunkt för pilotprojekt, förstudier och demonstratorer.
Regionerna behöver kunna besvara ett antal praktiska frågor:
Vilken data är mest kliniskt relevant för beroendevård och psykiatri?
Hur kan patientgenererad data och digitala mätdata användas utan att skapa mer administration?
Hur kan information delas säkert, samtyckesbaserat och ändamålsenligt mellan individ, vård, socialtjänst och närstående?
Vilken information bör integreras i journalen, och vilken bör ligga i ett kompletterande beslutsstöd?
Hur kan digital uppföljning bidra till behandlingsföljsamhet, återfallsprevention och samordnad vårdplanering?
Dessa frågor behöver inte besvaras först efter att reformen är införd. De bör prövas nu.
Från isolerade kontroller till sammanhållen samsjuklighetsvy
Skadligt bruk och beroende är sällan isolerade företeelser. Alkohol, narkotika, läkemedel, dopning och spel om pengar kan samspela med psykisk ohälsa, trauma, social utsatthet, sömnproblem och funktionsnedsättning.
Därför räcker det inte alltid med enskilda kontroller eller fragmenterade uppföljningspunkter.
- En digital nykterhetskontroll kan vara värdefull.
- En dagbok över spelimpulser kan vara värdefull.
- En skattning av mående, craving eller riskbeteende kan vara värdefull.
- Objektiva mätdata och nya riskindikatorer kan vara värdefulla.
Men den verkliga nyttan uppstår när dessa datakällor kan förstås tillsammans. Det är här regionerna har möjlighet att ta nästa steg: från isolerade insatser till en sammanhållen samsjuklighetsvy. Inte som ett nytt tungt journalsystem, utan som ett kompletterande uppföljnings- och beslutsstödslager som stärker befintliga vårdprocesser.
Digitala stöd måste vara säkra, reglerade och användbara
När digitala lösningar får en större roll i vård, uppföljning och beslutsstöd ökar kraven på kvalitet, spårbarhet, informationssäkerhet och regulatorisk tydlighet.
Det gäller särskilt inom områden som skadligt bruk, beroende och psykiatrisk samsjuklighet, där informationen ofta är känslig och där felaktig användning kan påverka både förtroende och patientsäkerhet.
Därför behöver digitala lösningar utvecklas med hänsyn till medicintekniska regelverk, MDR, EUDAMED, dataskydd, informationssäkerhet och tydlig avsedd användning. För regionerna innebär det att nya verktyg behöver kunna bedömas och införas på ett kontrollerat sätt. För leverantörer innebär det att innovation måste kombineras med ansvar, kvalitet och transparens.
Det är inte ett hinder för utveckling. Det är en förutsättning för att digital vårdteknik ska kunna användas brett och med förtroende.
Albus vill bidra till regionernas praktiska genomförande
Albus Care System utvecklar digitala verktyg för objektiv, strukturerad och individnära uppföljning av skadligt bruk, beroende och samsjuklighet.
Genom verifierad nykterhetskontroll, digitala beteendedagböcker för exempelvis psykiskt mående, craving och spelproblematik, samt utveckling av nya riskindikatorer såsom Pupillary Light Reflex-analys, vill vi bidra till att skapa strukturerad data mellan vårdtillfällen.
Vår ambition är inte att ersätta regionernas befintliga journalsystem. Vår ambition är att komplettera dem med realtidsnära data från individens vardag, på ett sätt som kan stödja vårdplanering, behandlingsföljsamhet, återfallsprevention och samverkan mellan aktörer.
Vi tror att det är just här en viktig del av samsjuklighetsreformen behöver omsättas i praktik.
För att regionerna ska kunna organisera vården mer sammanhållet behöver professionen få bättre tillgång till den information som hjälper dem att agera tidigare, samordna bättre och följa individens utveckling över tid.
Regionerna bör pröva detta i samverkan
Proposition 2025/26:251 skapar ett tydligt behov av praktisk verksamhetsutveckling. Men regionerna behöver inte bära hela innovationsarbetet själva.
Tvärtom bör reformens genomförande ske i samverkan mellan regioner, kommuner, behandlingsverksamheter, profession, patienter, närstående och seriösa leverantörer av digitala stöd.
Albus vill därför bjuda in regioner till pilotprojekt, förstudier och demonstratorer kring hur digitala mätdata och patientgenererad data kan stödja en mer sammanhållen vårdkedja för personer med skadligt bruk, beroende och psykiatrisk samsjuklighet.
Ett sådant samverkansprojekt kan bidra till att klargöra:
-
vilka uppföljningsdata som faktiskt skapar klinisk nytta,
-
hur information bör presenteras för behandlare utan att öka administrationen,
-
hur samtycke, informationsdelning och närståendestöd kan utformas,
-
hur kommunala och regionala insatser kan samordnas runt individen,
-
vilka krav regionerna bör ställa på integration, säkerhet, MDR, EUDAMED och framtida upphandling,
-
samt hur en sammanhållen samsjuklighetsvy kan införas stegvis utan större systembyten.
Reformen får inte stanna vid organisation
Samsjuklighetsreformen är en viktig möjlighet att förbättra vården för en grupp människor som länge har drabbats av fragmenterade system.
Men reformen får inte stanna vid ansvarsfördelning, organisationskartor och nya samverkansforum. Den behöver också omsättas i praktiska verktyg som hjälper professionen och individen i vardagen.
Regionerna kommer att ha en avgörande roll. Men för att lyckas behöver de också rätt digitala förutsättningar.
För att vården ska bli mer sammanhållen behöver den kunna se mer av individens verklighet.
- Det är i vardagen risken uppstår.
- Det är i vardagen återhämtningen sker.
- Och det är i vardagen en mer personcentrerad vård måste börja.
Framtiden för samsjuklighetsvården bör därför inte bygga på fler isolerade kontroller. Den bör bygga på sammanhållen, säker och meningsfull uppföljning av individens vardag.
Det är först då vi på allvar kan minska risken att människor faller mellan stolarna.
Faktaruta: Proposition 2025/26:251
Regeringens proposition 2025/26:251, En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd, syftar till att möjliggöra en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd.
Propositionen innebär bland annat att regionerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård. Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2027.
